Det danska bandet Lack har släppt skivan Lack, den första sedan Saturate Every Atom från 2008. Jon Albjerg Ravnholt har intervjuat de fyra medlemmarna om hur ett band låter när alla har blivit äldre och fått andra liv, och om varför de aldrig ville bli ett återföreningsband som spelar gamla låtar. Intressant läsning för alla som växt upp med samma scen.
Bild: passiveaggressive.dk
Bandet berättar att de först gjorde en demo som bara lät som Saturate Every Atom, fast slöare och med svagare refränger. Den kastade de. Det som drev dem var vad de inte ville vara, och de ville inte upprepa det som varit.
Det tog fyra år att nå fram till inspelningen. Medlemmarna har jobb och barn, och repen låg varannan vecka. Thomas Burø säger att hans röst är sliten och att han inte klarar en del av de gamla sångerna, men att han inte tänker ta sånglektioner. Han vill hellre spela med intensitet.
Intervjuaren tycker att den nya skivan känns tyngre än de tidigare. Dissonansen mellan gitarrerna skär hårdare, och basen driver fram låtarna med enkla, upprepade melodier. Bandet menar att det handlar om erfarenhet och inte om ålder. De säger också att de spelar bättre nu än förr, men att energin finns kvar.
- Band: Lack (Thomas Burø, Jakob Reichert Nielsen, Kasper Andersen, Jacob Johansen)
- Nytt album: Lack, utgivet 10 september på Dream Bureau
- Tidigare album: Blues Moderne: Danois Explosifs (2001), Be There Pulse (2005), Saturate Every Atom (2008)
- Intervju: Jon Albjerg Ravnholt, foto Marika Hyldmar, video Martin Goltermann
- Publicerad av Passive/Aggressive
Källa: passiveaggressive.dk